Plugghäst!!

I måndags var jag nere i bunkern på humanisten och lånade några böcker om minnet.. Det är så roligt att få tillfälle att fördjupa sig i något valfritt intressant på skoltid... Jag hamnade på psykologiavdelningen och det blev lite olika böcker med olika vinkling på det här med minne..

Boken känslosamma resor är skriven av en norsk? psykiater som heter Finn Skårderud. . jag hittade ett citat där i som jag tycker stämde med något jag var inne på i förra inlägget..fast lite tjusigare och tydligare formulerat dårå...

"En annan sak är att vi diktar upp minnen. Minnen är också berättelser. Vårt förflutna blir till under tiden, men det blir också till i efterhand, som nya berättelser om det förflutna. Vi läser, vi ser filmer, vi möter människor; och allt bidrar till vår egen konstruktion av minnen. Vi leds på rätt spår genom att möta något liknande." (s234)

Skårderud pratar också om regissören Fellini som byggde upp en hel myt om sin barndom och sitt liv som kom att prägla hans filmer men som egentligen inte riktigt stämde.. Det är en intressant tanke... de flesta kanske skarvar och förtränger och ändrar i sina minnen helt omedvetet.. men att liksom aktivt hitta på en historia om sig själv... Det påminner om han den där konstnären... joseph beuys som använde sig av filt och medar eller vad det var i sitt konstnärskap på grund av något som hade hänt i hans förflutna (som kanske inte var sant)

Boken Lost time av David Gross är rysligt intressant. Han menar att vad man minns och vad man glömmer påverkas i stor grad av det samhälle man lever i. Det finns liksom ramar eller regler eller vad man ska kalla det som styr hur vi minns.. detta gäller både människors kollektiva minne och individers personliga minnen..

"Most memory, in other words, is socially mediated, wich means that there tends to be a confluence between a collectivity´s predominant schemata on the one hand and the mental structures of the individuals who live whithin that collectivity on the other. Just as the prevailing schemata shape private memory by helping to deside both what from the past deseves to be remembered, so the manner in which millions of people individually remember the past helps entrench and normalize the structures of recall from which they take their memory cues in the first place."(s133)

 Jag har inte kommit så långt i boken så jag vet inte så mycket mer om teorierna kring detta. Men det fick mig att tänka på den där demensboken tillbaka till minnena som jag skrev om i förra inlägget. Där finns ju verkligen en uppfatting om vad gamla människor kan och vill minnas..