minnesboxen ab

I det här gestaltningsabetet har jag varit intresserad av minnet... det jag har funderat över är att minnen inte är "sanningar" utan konstruktioner i hjärnan som förändras med tiden.. Jag har funderat på det kollektiva minnet.. om minnen konstrueras tillsammans med andra mäniskor.. samhället man lever i påverkar vad och hur man minns. Jag har lånat andra människors fotografier och försäkt göra dem till mina egna minnen... Och så har jag tänkt mycket på hur det är att vara dement.. när man inte minns sin släkt och "främlingar" kommer och håller upp foton och skriker "DETTA ÄR DITT BARNBARN!! Nu har allt kokat ner till en strålande affärside! Minnesboxen ab.. Skräddarsydda minnen för dig! Jag skapar minnen- du kan köpa dem om du vill komplettera din minnesbank.. Det är sjukt ansträngande att vara egen företagare.. mycket skall göras.. minnen skall tillverkas och så är det det där andra med att nå ut till kunden... får väl försöka göra en hemsida osv ojoj.. ingen rast och ingen ro...

googlemigrän

Jag har försökt googla fram bilder från andras liv. Jag har försökt hitta bilder som lika gärna skulle kunna varit mina egna minnen.. Jag har försökt skapa ett eget album om mitt liv fast med andras bilder.. Det var verkligen svårare än jag trodde. Bilderna stämmer fast ändå inte. Svårt att hitta bilder med rätt tidsmarkörer och som jag känner passar.. Lustigt att jag trodde att det skulle vara enkelt. Jag har iallafall fått fram en hög som känns rätt på något sätt. har dem på usb, får se vad jag gör med dem.

hej hej!

I helgen har jag hälsat på min farmor och mormor. Det är mycket märkligt att en nära släkting inte vet vem jag är längre.. det fick mig att fundera mycket över vad minnen är värda och varför de runt om kring blir oroliga eller upprörda när någon inte längre minns... jag undrar vad det spelar för roll egentligen, speciellt eftersom inga personer kan ha exakt samma minnen ändå.. och att mycket ändå är efterkonstruktioner...
Jag vill fortsätta att jobba med fotoalbum och familjefoton. jag tyckte det var intressant och givande och jag är inte färdig med det... Jag funderar vilken inrikting jag skall ha nu.. funderar på om man kan göra ett "allmängilltligt fotoalbum" som innehöll lite blandade minnen från ett liv, som man skulle kunna ha att kolla på om man inte ville eller kunde minnas sitt eget liv.. Jag funderar också på att inrikta mig på tillfällen som inte värdesätts att minnas eller i allafall inte har status att hamna i kategorin "fotoalbumsminnen" (gör folk fotoalbum nuförtiden förresten?) Ja jag vet inte riktigt...men vi ses på handledningen!!

filmtajm..

De här filmerna tänker jag på.. De handlar båda om att minnas och glömma.. i båda filmerna är karaktärerna inne och grejar i sina minnen eller försöker återskapa dem...

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/DN9sr5wVkik" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>


<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/3et9liRrywY" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>


I dag har jag bokat tågbiljetter till småland. Jag tänkte fara på en liten utfärd till farmor och mormor i helgen.. Såna besök har ganska mycket med minnen att göra på olika sätt.. jag får väl se vad som sker..

Plugghäst!!

I måndags var jag nere i bunkern på humanisten och lånade några böcker om minnet.. Det är så roligt att få tillfälle att fördjupa sig i något valfritt intressant på skoltid... Jag hamnade på psykologiavdelningen och det blev lite olika böcker med olika vinkling på det här med minne..

Boken känslosamma resor är skriven av en norsk? psykiater som heter Finn Skårderud. . jag hittade ett citat där i som jag tycker stämde med något jag var inne på i förra inlägget..fast lite tjusigare och tydligare formulerat dårå...

"En annan sak är att vi diktar upp minnen. Minnen är också berättelser. Vårt förflutna blir till under tiden, men det blir också till i efterhand, som nya berättelser om det förflutna. Vi läser, vi ser filmer, vi möter människor; och allt bidrar till vår egen konstruktion av minnen. Vi leds på rätt spår genom att möta något liknande." (s234)

Skårderud pratar också om regissören Fellini som byggde upp en hel myt om sin barndom och sitt liv som kom att prägla hans filmer men som egentligen inte riktigt stämde.. Det är en intressant tanke... de flesta kanske skarvar och förtränger och ändrar i sina minnen helt omedvetet.. men att liksom aktivt hitta på en historia om sig själv... Det påminner om han den där konstnären... joseph beuys som använde sig av filt och medar eller vad det var i sitt konstnärskap på grund av något som hade hänt i hans förflutna (som kanske inte var sant)

Boken Lost time av David Gross är rysligt intressant. Han menar att vad man minns och vad man glömmer påverkas i stor grad av det samhälle man lever i. Det finns liksom ramar eller regler eller vad man ska kalla det som styr hur vi minns.. detta gäller både människors kollektiva minne och individers personliga minnen..

"Most memory, in other words, is socially mediated, wich means that there tends to be a confluence between a collectivity´s predominant schemata on the one hand and the mental structures of the individuals who live whithin that collectivity on the other. Just as the prevailing schemata shape private memory by helping to deside both what from the past deseves to be remembered, so the manner in which millions of people individually remember the past helps entrench and normalize the structures of recall from which they take their memory cues in the first place."(s133)

 Jag har inte kommit så långt i boken så jag vet inte så mycket mer om teorierna kring detta. Men det fick mig att tänka på den där demensboken tillbaka till minnena som jag skrev om i förra inlägget. Där finns ju verkligen en uppfatting om vad gamla människor kan och vill minnas..

Ett avstamp..

(Hej.. det är mycket text.. om man ej vill läsa allt kan man läsa det tjocka..)

När jag i Torsdags försökte samla ihop vad jag syysslat med i frölunda kändes det inte som att jag hade gjort nåntig alls.. mest glidit runt och haft det ganska trivsamt i omgivningarna. När jag läste vad jag hade skrivit på bloggen tyckte ajag att jag hittade lite intressanta grejer..

Jag har skrivit en del om hur jag tycker att saker i frölunda är trivsamma och mysiga och fina. Anledningen till att jag gillar det verkar vara att det påminner om andra saker.. att det liknar något annat. Speciellt handlar det om att jag i frölunda hittat saker som påminner om något fint i min barndom.. När jag inte gick på dagis eller när jag på loven hälsade på farmormorfar och fick hänga i pensionärsvärlden. Jag har också gått runt och hittat spår efter en "svunnen tid" när det typ var sextital och kvinnorna var hemmafruar och satt på bänkar i slolen och bakade bullar medan kidzen fräste runt på lekplaterna.. Jag har liksom sett frölunda lite som en fantasivärd där man inte går till jobbet utan hänger runt i samhället när alla andra är någon annanstans.. Det är inte så mycket stress och krav.. man tar dagen som den kommer och det är trvligt och blommigt och alla har tillgång till ett kulturhus där man kan mötas..

Man kan säga att frölunda mest varit en projektionsyta för mina gravt vinklade föreställningar och fantasier.. jag tycker det är spännande hur mina föreställningar påverkar hur jag möter nya miljöer och styr hur jag upplever dem. Jag tror ju inte på allvar att det var så fantastiskt att vara hemmafru på sextitalet... det var antagligen obeskrivligt frustrerade på många sätt.. och att vara arbetslös i en liten ort är nog inte så sjukt awesome som jag hittar på att det är i bland.. Så man kan väl säga att jag inte så mycket har försökt att se platsen som den är ur olika vinklar utan mera tagit in delar av den och använt som scenografi till min fantasikonstruktion.. Det är lite obehagligt att inse att jag letar så mycket efter likheter med saker eller platser jag redan känner till. Och när jag då hittar likheter så är det "tryggt och bra och mysigt"... Lite skrämmande att jag har ett sådant förhållningssätt..

En sak som jag fastnade för är hur jag har manipulerat mina egna minnen när jag varit i frölunda.. jag har varit i kulturhuset och promenerat runt lekplatserna och husen och tänkt att det här och det här påminner så mycket om det fina minnet från när jag var liten osv.. men frågan är hur mycket de där minnerna verkligen stämmer och hur mycket jag, med hjälp av frölundascenografin har konstruerat nya minnen.. jag har liksom tagit små frament ur huvudet och lyft ut dem och förstärkt dem..

allså det jag tycker är intressant är att det jag redan har i huvudet påverkar hur jag ser på en viss ny plats, men mötet med den nya platsen förändrar och förvränger också  mina gamla minnen.

Jag vill alltså arbeta med minnet på något sätt.. hur minnen konstrueras eller förträngs eller förstärks och byggs ut.. det är intressant hur de hänger i hop med identitet på olika sätt

Jag kom att tänka på min mormor som är dement... Jag tycker det är lite jobbigt att jag själv förvränger mina egna minnen och kanske bygger ut fantastiska minnen om hur det var att vara barn och hälsa på hos henne.. Men hon har ju å andra sidan glömt alltihop...

Jag lånade en rolig bok på biblioteket som heter tillbaka till minnena. Det är som en slags bilderbok för dementa med bilder på kändisar från förr, bilder från främmande människors familjealbum föreställande typ gretas konfirmation och bilder från fenomen som "julen" "maskiner" och "våren" Den ska stimulera människor att minnas, men den är ju rolig för den kanske också konstuerar nya minnen hos de som kollar i boken.. det är också roligt vilka "minnen" författarna till boken lyfter fram.. vilka minnen de antar att gamla människor behöver hålla fast vid eller tycker är viktiga... den förutsätter ju också att de dementa har en slags gemensamt svenskt kulturarv...
  ja... Jag vet inte.. men om jag var dement skulle jag nog inte känna att bilden av ett påskpynt var det som jag desperat klamrade mig fast vid. eller att bilden på grävskopan skulle trigga i gång en underbar resa längs memory lane..det skulle vara roligt om någon gjorde en "tillbaka till minnena" som innehöll typ... porr, eller djur som ramlar..

hemma hos

I dag var vi på besök hos rebecca bergkvist. Hon bor i frölunda!! I ett av de tjusiga husen på musikvägen.

Jag blev väldigt imponerad av det ståtliga huset. Det var mäktigt. Rebecca bor på tolfte våningen.

kolla frukosten! Sockerkaka tillockmed..

utsikt

fina detaljer. stenfönsterbräde

väldigt stort trappuppgången

pampig entre. Bra med spegel så att man kan vända om man ser arga grannen komma ut från hissen..

två hissar!

Guidad tur!

Vi började nya veckan med en  gemensam tur med lite guidening. Det var trevligt att få ett historiskt perspektiv på omgivningarna. Vi såg bland annan en fornborg. I karlshamn där jag kommer i från finns en likadan fast där kallas det fåånbååj. De är väl ungefär en lika stor bevikelse oavsett vart de ligger tänker jag.. Man får ju ändå en viss förhoppning av ordet på något sätt.

BORGEN!
 

friskvårdsfredag..

I dag har jag firat fredag genom att promenera till kulturhuset och basta.. jag åt en smörgås sedan och sen gick jag hem.. I dag var första dagen jag gjorde ett ensamt projekt i frölunda och det känndes faktiskt ganska ensamt. lite sådar sammanhangslöst. men trevligt..

hästtjejer

 

 

I torsdags var sanna och hanna b och jag i ett stall. Det var fint att hälsa på hästarna men mest intressant att höra sanna och hanna berätta om sina liv som hästtjejer. Det är ju en sjukt spännade kultur det där som jag aldrig har haft någon insyn i. Så ballt att små barn kan hantera så gigantiska djur. Jag ville inte ens klappa utan nöjde mig med att hälsa på lite avstånd. Men jag hade i allafall gjort en fin hästfläta för att smälta in i miljön (Mini-lajv igen). Sanna berättade att hon brukade göra såna flätor på hästar när hon var liten. Jag tycker det låter livsfarligt.. Det låg en fånganstalt bredvid som var intressant och kändes ganska creepy.

Jag glämde kameran, men förhoppningsvis har Sanna och Hanna någon liten bild...

Google..

 

 

Jag gogglade lite på frölundabilder. Det var mycket på frölunda indians (Varför heter de det? Det är ju askonstigt...) Men i allafall.. Jag hittade också denna bilden som jag tycker är intressant. Den är tagen från gp och jag tycker att bilden ser ut att vara till ett reportage om hur något är förjävligt i frölunda.. Jag tycker liksom att vädret  och vinkeln konnoterar sådana saker. Men i själva verket handlar artileln om att damen på bilden trivs fint i sin nybyggda lägenhet. Jag undrar om fotografen valde ”det är pissigt i förorten vinkeln” på ren rutin eller om det är jag som ser fel saker i bilden..

Every day im puzzelin..

 

 

Nu har jag promenerat till frölunda några dagar. Första dagen hamnade jag vilse men nu känner jag mig som en scout. Frölunda var ganska outforskad mark för mig och det är väldigt tillfresställande att kunna puzzla i hop hur olika stadsdelar egentligen hänger i hop. Kartan i huvudet över göteborg har utökats de senaste dagarna.. En benefit som kommer lite på köpet är ju möjligheten att ordna det här med frisk luft på arbetstid. Vi har blivit värsta ur och skur dagisbarnen nu.. ganska rutinerade på att vistas i regn.

 

 

etnologiska studier på badhuset..

 

I tisdags var hanna p och jag på badhuset. Kulturhuset är ju off-lajv men det är ju ändå äkta frölundabor som kommer dit och badar. Att simma är ett trevligt sätt att ta del av livet i förlunda. Ska man studera människor kan man ju göra det med hjälp av deltagande observation och det kändes ärligt och jämställt och bra att möta studieobjekten  naken och lagom obekväm med en nyckel i ett gummiband runt foten. Jag kan efter min studie konstatera att frölundas simmare är som folk är mest.. Det känns som om alla simhallar i sverige byggdes samma år. Även om det är en helt ny plats vet man att det kommer vara brunt tegel i korridoren och riktigt dåliga hårfönar och gul orangea skåp i omklädningsummet. Det är också typ samma regler överallt och samma beteenden. Det känns tryggt. Jag överhörde några samtal och det är väl samma same old som folk brukar prata om, men jag kärde mig att gamla barbiedockor skall förvaras i kylen om man är rädd om dem.. Food for thought....

 

Jag fick också låna en fantastisk baddräkt av hanna. Det skulle ju lika gärna kunnat vara min egen baddräkt men på något sätt kändes det lite som att jag var utklädd och det gjorde upplevelsen lite mer speciell. Jag hade klätt ut mig lite för detta speciella tillfälle.. jag var lite lite en annan roll.. en enormt diskret form av lajv kändes det som..

Folkhemmet!

I måndags var det soligt. Vi gick en promenad genom ett bostadsområde till rudalen. Allt var väldigt  idylliskt i solen.. det såg så fint och iorndinggjort ut. Det verkade som att det fanns en fin tanke med alla små planteringar och bänkar. Typ att här ska människor bygga och bo och ha det trevligt. Det såg ut som att någon verkligen tog hand om miljöerna och hade fixat för att man skulle trivas. Det var inte storartat eller väldigt frächt och fräsigt heller. Bara redigt och vanligt.

 

Här kan man vila om man inte pallar mer. Omtänksam detalj.

Äpplen! hutlösa mängder!

 

Jag tycker mycket om att tänka hur arkitekterna och stadsplanerarna tänkte när de byggde saker.. Vad de hade för  planer om hur platserna skulle användas.  Och lite ödsligt när samhället förändras den tanken inte funkar längre i praktiken.. Alttså om de byggde en bassäng för kidzen att leka i och en liten bänk att sitta på men nu är det förbjudet att bada i bassängen och folk vill inte sitta på den där himla bänken längre.. Men å andra sidan kan man ju inte sträva efter att allt ska vara som på femtitalet bara för att det verkar ha funnits en del idylliska inslag som är festliga att tänka på.

en fontän som man inte får bada i.

en fin lokal

nu är det tomt
 

 

memory lane!

 

Frölunda kulturhus och bostadshusen runt om kring triggar igån minnen från väldigt långt bort i huvudet.. Jag tror att jag vistades ganska mycket i sånahär miljöer i den tidiga barndomen. Bibliotek och simhall och vårdcentral och lekplats och liknande inrättningar som är till för allmänheten känns som typiska ställen jag hängde runt i innan jag började på dagis och morsfarsan var föräldralediga..

Har sett en del föräldrar med småbarn som cirkulerar runt kulturhuset. Jag trodde nog att de här miljöerna inte fanns längre, men det var bara jag som varit någon annanstans sedan åttitalet..

 

på besök!

I väntan på ett snabbt internet har inläggen samlats på min dator.. nu har tele 2 förlåtit mig och jag är online igen. Därför blir det en hög med inlägg samtidigt här, men det ska nog gå bra..

 

 

Ibland, speciellt när jag har mycket att göra i skolan eller stresssar över något jobb brukar jag bli förfärligt avundsjuk på alla som ser lediga ut på vardagar.. Jag blir typ avundsjuk på katter och fåglar också men mest på folk. Om man åker förbi något samhälle med bussen och så ser man någon som ser ut att mest gå runt och skrota fast det är mitt i arbetsveckan. Jag brukar fantisera om hur mysigt det skulle vara att bo i typ olofström och vara lagom arbetslös.. Kanske baka bullar, gå en sväng till biblioteket, greja i någon trädgård och eventuellt börja röka om jag hade en trevlig balkong.. Därför känns det fantastiskt att få lajva i den värden i två veckor. Jag får vara en av dem som inte har ett jobb att gå till eller ett tydligt schema att anpassa mig till. Och jag har chans att ta del av vad folk som inte går till jobbet gör i frölunda på dagarna. Kanon!