måndag 8 oktober 2012

Ett avstamp..

(Hej.. det är mycket text.. om man ej vill läsa allt kan man läsa det tjocka..)

När jag i Torsdags försökte samla ihop vad jag syysslat med i frölunda kändes det inte som att jag hade gjort nåntig alls.. mest glidit runt och haft det ganska trivsamt i omgivningarna. När jag läste vad jag hade skrivit på bloggen tyckte ajag att jag hittade lite intressanta grejer..

Jag har skrivit en del om hur jag tycker att saker i frölunda är trivsamma och mysiga och fina. Anledningen till att jag gillar det verkar vara att det påminner om andra saker.. att det liknar något annat. Speciellt handlar det om att jag i frölunda hittat saker som påminner om något fint i min barndom.. När jag inte gick på dagis eller när jag på loven hälsade på farmormorfar och fick hänga i pensionärsvärlden. Jag har också gått runt och hittat spår efter en "svunnen tid" när det typ var sextital och kvinnorna var hemmafruar och satt på bänkar i slolen och bakade bullar medan kidzen fräste runt på lekplaterna.. Jag har liksom sett frölunda lite som en fantasivärd där man inte går till jobbet utan hänger runt i samhället när alla andra är någon annanstans.. Det är inte så mycket stress och krav.. man tar dagen som den kommer och det är trvligt och blommigt och alla har tillgång till ett kulturhus där man kan mötas..

Man kan säga att frölunda mest varit en projektionsyta för mina gravt vinklade föreställningar och fantasier.. jag tycker det är spännande hur mina föreställningar påverkar hur jag möter nya miljöer och styr hur jag upplever dem. Jag tror ju inte på allvar att det var så fantastiskt att vara hemmafru på sextitalet... det var antagligen obeskrivligt frustrerade på många sätt.. och att vara arbetslös i en liten ort är nog inte så sjukt awesome som jag hittar på att det är i bland.. Så man kan väl säga att jag inte så mycket har försökt att se platsen som den är ur olika vinklar utan mera tagit in delar av den och använt som scenografi till min fantasikonstruktion.. Det är lite obehagligt att inse att jag letar så mycket efter likheter med saker eller platser jag redan känner till. Och när jag då hittar likheter så är det "tryggt och bra och mysigt"... Lite skrämmande att jag har ett sådant förhållningssätt..

En sak som jag fastnade för är hur jag har manipulerat mina egna minnen när jag varit i frölunda.. jag har varit i kulturhuset och promenerat runt lekplatserna och husen och tänkt att det här och det här påminner så mycket om det fina minnet från när jag var liten osv.. men frågan är hur mycket de där minnerna verkligen stämmer och hur mycket jag, med hjälp av frölundascenografin har konstruerat nya minnen.. jag har liksom tagit små frament ur huvudet och lyft ut dem och förstärkt dem..

allså det jag tycker är intressant är att det jag redan har i huvudet påverkar hur jag ser på en viss ny plats, men mötet med den nya platsen förändrar och förvränger också  mina gamla minnen.

Jag vill alltså arbeta med minnet på något sätt.. hur minnen konstrueras eller förträngs eller förstärks och byggs ut.. det är intressant hur de hänger i hop med identitet på olika sätt

Jag kom att tänka på min mormor som är dement... Jag tycker det är lite jobbigt att jag själv förvränger mina egna minnen och kanske bygger ut fantastiska minnen om hur det var att vara barn och hälsa på hos henne.. Men hon har ju å andra sidan glömt alltihop...

Jag lånade en rolig bok på biblioteket som heter tillbaka till minnena. Det är som en slags bilderbok för dementa med bilder på kändisar från förr, bilder från främmande människors familjealbum föreställande typ gretas konfirmation och bilder från fenomen som "julen" "maskiner" och "våren" Den ska stimulera människor att minnas, men den är ju rolig för den kanske också konstuerar nya minnen hos de som kollar i boken.. det är också roligt vilka "minnen" författarna till boken lyfter fram.. vilka minnen de antar att gamla människor behöver hålla fast vid eller tycker är viktiga... den förutsätter ju också att de dementa har en slags gemensamt svenskt kulturarv...
  ja... Jag vet inte.. men om jag var dement skulle jag nog inte känna att bilden av ett påskpynt var det som jag desperat klamrade mig fast vid. eller att bilden på grävskopan skulle trigga i gång en underbar resa längs memory lane..det skulle vara roligt om någon gjorde en "tillbaka till minnena" som innehöll typ... porr, eller djur som ramlar..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar