avslutning!

Oki doki.. ett avslutande inlägg dårå...

Jag presenterade mitt företag i fredags och jag tycker det gick bra.. Det landade fint och det blev massa bra diskussioner. Och folk i klassen tog upp massa intressanta synpunkter kring minnet som jag funderat på och arbetat med under proccessen. Så det känndes väldigt roligt att avsluta så.. att diskutera min "frågeställning" med resten av  klassen.. Det gjorde att jag fick fundera ett varv till på det där med minnet.  Jag tänkte när jag presenterade att man kan jobba så när man är lärare sen om man vill att elever ska fundera eller prata kring något visst ämne.. Alltså att det man presenterar kan vara "på låtsas" och ändå funka ganska bra för att ha som utgångspunkt i diskussioner och så. Det är väldigt intressant att vara med på allas redovisningar.. mycket lärorikt.. Jag tycker nästan att vi kunde haft lite tydligare oppnerninguppgift.. jag vet att de är bra att börja träna på att opponera lite försiktigt, men många av oss är ju färdiga med utbildningen om typ en månad och har således varit med om det många gångewr innan.. Det blir ofta väldigt intressant om opponenten har fått mölighet att kolla på det man ska opponera på och  tänkt och förberett många frågor och så innan.. det blir ofta lärorikt tycker jag..

Så här i efterhand känns min gestaltning ganska logisk med tanke på de frågor jag har jobbat med.. jag känner mig inte förvirrad över vart jag hamnade tillslut. Det har varit väldigt roligt tycker jag att jobba såhär. Att börja med en plats. Det var väldigt bra att vara tvungen att blogga under tiden i frölunda, för jag är inte säker på att jag hadde sett vad jag egentligern sysslat med där, om jag inte hade läst om det i efterhand.. Jag tror det kan var så gänska ofta att man har en bild av vad man sysslar med när man syyslar med det, men sen efteråt kan man få syn på annat.

Jag har varken använt movimaker eller gjort en hemsida innan, Så det var bra att jag fick träna.. Det är intressant hur sjukt okomplicerat sånt där är oftast.. det är sorgligt hur ofta många ( ofta kvinnliga äldre) lärare är oroliga för att använda teknik och så är det nån himla teknik-jonny på skolan som blir höjd till skyarna som det tekniska geniet som är så duktig på allt det där nya... när det bara är att klicka lite..

Ja ja.. nå väl jag har nog inte så mycket mer att säga om detta egentligen.. so long och tack för kursen!

minnesboxen ab

I det här gestaltningsabetet har jag varit intresserad av minnet... det jag har funderat över är att minnen inte är "sanningar" utan konstruktioner i hjärnan som förändras med tiden.. Jag har funderat på det kollektiva minnet.. om minnen konstrueras tillsammans med andra mäniskor.. samhället man lever i påverkar vad och hur man minns. Jag har lånat andra människors fotografier och försäkt göra dem till mina egna minnen... Och så har jag tänkt mycket på hur det är att vara dement.. när man inte minns sin släkt och "främlingar" kommer och håller upp foton och skriker "DETTA ÄR DITT BARNBARN!! Nu har allt kokat ner till en strålande affärside! Minnesboxen ab.. Skräddarsydda minnen för dig! Jag skapar minnen- du kan köpa dem om du vill komplettera din minnesbank.. Det är sjukt ansträngande att vara egen företagare.. mycket skall göras.. minnen skall tillverkas och så är det det där andra med att nå ut till kunden... får väl försöka göra en hemsida osv ojoj.. ingen rast och ingen ro...

googlemigrän

Jag har försökt googla fram bilder från andras liv. Jag har försökt hitta bilder som lika gärna skulle kunna varit mina egna minnen.. Jag har försökt skapa ett eget album om mitt liv fast med andras bilder.. Det var verkligen svårare än jag trodde. Bilderna stämmer fast ändå inte. Svårt att hitta bilder med rätt tidsmarkörer och som jag känner passar.. Lustigt att jag trodde att det skulle vara enkelt. Jag har iallafall fått fram en hög som känns rätt på något sätt. har dem på usb, får se vad jag gör med dem.

hej hej!

I helgen har jag hälsat på min farmor och mormor. Det är mycket märkligt att en nära släkting inte vet vem jag är längre.. det fick mig att fundera mycket över vad minnen är värda och varför de runt om kring blir oroliga eller upprörda när någon inte längre minns... jag undrar vad det spelar för roll egentligen, speciellt eftersom inga personer kan ha exakt samma minnen ändå.. och att mycket ändå är efterkonstruktioner...
Jag vill fortsätta att jobba med fotoalbum och familjefoton. jag tyckte det var intressant och givande och jag är inte färdig med det... Jag funderar vilken inrikting jag skall ha nu.. funderar på om man kan göra ett "allmängilltligt fotoalbum" som innehöll lite blandade minnen från ett liv, som man skulle kunna ha att kolla på om man inte ville eller kunde minnas sitt eget liv.. Jag funderar också på att inrikta mig på tillfällen som inte värdesätts att minnas eller i allafall inte har status att hamna i kategorin "fotoalbumsminnen" (gör folk fotoalbum nuförtiden förresten?) Ja jag vet inte riktigt...men vi ses på handledningen!!

filmtajm..

De här filmerna tänker jag på.. De handlar båda om att minnas och glömma.. i båda filmerna är karaktärerna inne och grejar i sina minnen eller försöker återskapa dem...

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/DN9sr5wVkik" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>


<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/3et9liRrywY" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>


I dag har jag bokat tågbiljetter till småland. Jag tänkte fara på en liten utfärd till farmor och mormor i helgen.. Såna besök har ganska mycket med minnen att göra på olika sätt.. jag får väl se vad som sker..

Plugghäst!!

I måndags var jag nere i bunkern på humanisten och lånade några böcker om minnet.. Det är så roligt att få tillfälle att fördjupa sig i något valfritt intressant på skoltid... Jag hamnade på psykologiavdelningen och det blev lite olika böcker med olika vinkling på det här med minne..

Boken känslosamma resor är skriven av en norsk? psykiater som heter Finn Skårderud. . jag hittade ett citat där i som jag tycker stämde med något jag var inne på i förra inlägget..fast lite tjusigare och tydligare formulerat dårå...

"En annan sak är att vi diktar upp minnen. Minnen är också berättelser. Vårt förflutna blir till under tiden, men det blir också till i efterhand, som nya berättelser om det förflutna. Vi läser, vi ser filmer, vi möter människor; och allt bidrar till vår egen konstruktion av minnen. Vi leds på rätt spår genom att möta något liknande." (s234)

Skårderud pratar också om regissören Fellini som byggde upp en hel myt om sin barndom och sitt liv som kom att prägla hans filmer men som egentligen inte riktigt stämde.. Det är en intressant tanke... de flesta kanske skarvar och förtränger och ändrar i sina minnen helt omedvetet.. men att liksom aktivt hitta på en historia om sig själv... Det påminner om han den där konstnären... joseph beuys som använde sig av filt och medar eller vad det var i sitt konstnärskap på grund av något som hade hänt i hans förflutna (som kanske inte var sant)

Boken Lost time av David Gross är rysligt intressant. Han menar att vad man minns och vad man glömmer påverkas i stor grad av det samhälle man lever i. Det finns liksom ramar eller regler eller vad man ska kalla det som styr hur vi minns.. detta gäller både människors kollektiva minne och individers personliga minnen..

"Most memory, in other words, is socially mediated, wich means that there tends to be a confluence between a collectivity´s predominant schemata on the one hand and the mental structures of the individuals who live whithin that collectivity on the other. Just as the prevailing schemata shape private memory by helping to deside both what from the past deseves to be remembered, so the manner in which millions of people individually remember the past helps entrench and normalize the structures of recall from which they take their memory cues in the first place."(s133)

 Jag har inte kommit så långt i boken så jag vet inte så mycket mer om teorierna kring detta. Men det fick mig att tänka på den där demensboken tillbaka till minnena som jag skrev om i förra inlägget. Där finns ju verkligen en uppfatting om vad gamla människor kan och vill minnas..

Ett avstamp..

(Hej.. det är mycket text.. om man ej vill läsa allt kan man läsa det tjocka..)

När jag i Torsdags försökte samla ihop vad jag syysslat med i frölunda kändes det inte som att jag hade gjort nåntig alls.. mest glidit runt och haft det ganska trivsamt i omgivningarna. När jag läste vad jag hade skrivit på bloggen tyckte ajag att jag hittade lite intressanta grejer..

Jag har skrivit en del om hur jag tycker att saker i frölunda är trivsamma och mysiga och fina. Anledningen till att jag gillar det verkar vara att det påminner om andra saker.. att det liknar något annat. Speciellt handlar det om att jag i frölunda hittat saker som påminner om något fint i min barndom.. När jag inte gick på dagis eller när jag på loven hälsade på farmormorfar och fick hänga i pensionärsvärlden. Jag har också gått runt och hittat spår efter en "svunnen tid" när det typ var sextital och kvinnorna var hemmafruar och satt på bänkar i slolen och bakade bullar medan kidzen fräste runt på lekplaterna.. Jag har liksom sett frölunda lite som en fantasivärd där man inte går till jobbet utan hänger runt i samhället när alla andra är någon annanstans.. Det är inte så mycket stress och krav.. man tar dagen som den kommer och det är trvligt och blommigt och alla har tillgång till ett kulturhus där man kan mötas..

Man kan säga att frölunda mest varit en projektionsyta för mina gravt vinklade föreställningar och fantasier.. jag tycker det är spännande hur mina föreställningar påverkar hur jag möter nya miljöer och styr hur jag upplever dem. Jag tror ju inte på allvar att det var så fantastiskt att vara hemmafru på sextitalet... det var antagligen obeskrivligt frustrerade på många sätt.. och att vara arbetslös i en liten ort är nog inte så sjukt awesome som jag hittar på att det är i bland.. Så man kan väl säga att jag inte så mycket har försökt att se platsen som den är ur olika vinklar utan mera tagit in delar av den och använt som scenografi till min fantasikonstruktion.. Det är lite obehagligt att inse att jag letar så mycket efter likheter med saker eller platser jag redan känner till. Och när jag då hittar likheter så är det "tryggt och bra och mysigt"... Lite skrämmande att jag har ett sådant förhållningssätt..

En sak som jag fastnade för är hur jag har manipulerat mina egna minnen när jag varit i frölunda.. jag har varit i kulturhuset och promenerat runt lekplatserna och husen och tänkt att det här och det här påminner så mycket om det fina minnet från när jag var liten osv.. men frågan är hur mycket de där minnerna verkligen stämmer och hur mycket jag, med hjälp av frölundascenografin har konstruerat nya minnen.. jag har liksom tagit små frament ur huvudet och lyft ut dem och förstärkt dem..

allså det jag tycker är intressant är att det jag redan har i huvudet påverkar hur jag ser på en viss ny plats, men mötet med den nya platsen förändrar och förvränger också  mina gamla minnen.

Jag vill alltså arbeta med minnet på något sätt.. hur minnen konstrueras eller förträngs eller förstärks och byggs ut.. det är intressant hur de hänger i hop med identitet på olika sätt

Jag kom att tänka på min mormor som är dement... Jag tycker det är lite jobbigt att jag själv förvränger mina egna minnen och kanske bygger ut fantastiska minnen om hur det var att vara barn och hälsa på hos henne.. Men hon har ju å andra sidan glömt alltihop...

Jag lånade en rolig bok på biblioteket som heter tillbaka till minnena. Det är som en slags bilderbok för dementa med bilder på kändisar från förr, bilder från främmande människors familjealbum föreställande typ gretas konfirmation och bilder från fenomen som "julen" "maskiner" och "våren" Den ska stimulera människor att minnas, men den är ju rolig för den kanske också konstuerar nya minnen hos de som kollar i boken.. det är också roligt vilka "minnen" författarna till boken lyfter fram.. vilka minnen de antar att gamla människor behöver hålla fast vid eller tycker är viktiga... den förutsätter ju också att de dementa har en slags gemensamt svenskt kulturarv...
  ja... Jag vet inte.. men om jag var dement skulle jag nog inte känna att bilden av ett påskpynt var det som jag desperat klamrade mig fast vid. eller att bilden på grävskopan skulle trigga i gång en underbar resa längs memory lane..det skulle vara roligt om någon gjorde en "tillbaka till minnena" som innehöll typ... porr, eller djur som ramlar..